Kategori: Okategoriserade

I lite över ett halvår har jag jobbat på grundskola. Det är nog ett av de mest klokaste karriärvalen jag gjort – hittills! Det som tidigare har lockat med grundskola har bland annat varit föreställningen om kontinuerligt och preventivt arbete i samtliga årskurser. Den förhoppningen har besannats i och med jobbytet! Jag har dessutom inte ens hälften av den administrativa bördan som jag hade på min förra arbetsplats: IM på en gymnasieskola och dessförinnan de nationella yrkesprogrammen. Lokal antagning, räkna poäng, bygga kursgrupper, nivåplaceringar etcetera, ja, det tär på en!

Jag har många idéer och förhoppningar jag vill förverkliga på min nya arbetsplats. Genom skolans lokala plan för studie- och yrkesvägledning, som jag formulerat, är vi på god väg mot de målen. Det är dock ett hästarbete att förankra SYV-planen bland kollegorna. Som tur är de flesta kollegorna mottagliga – att inte tala om ledningen! Inom något läsår finns det en upparbetad SYV-kultur på skolan. Det är jag övertygad om!

Jag tror att det finns bättre förutsättningar för mig att göra ett bättre SYV-arbete på grundskola än på gymnasiet. På grundskolan finns en möjlighet att följa eleverna under de tio årskurserna (om vi räknar med förskoleklass) vilket ger mig en möjlighet att exponera dem för fler insatser och aktiviteter. Undervisningen på grundskolan är inte begränsad till avstyckade 100-poängskurser, vilket gör det enklare för mig att integrera SYV i alla ämnen och under en längre tid. Här får jag reella förutsättningar att jobba med destruktiva mönster i begynnelsen av karriärutvecklingen (gällande exempelvis könsstereotypisering), redan från förskoleklass. På gymnasiet är det förvisso inte försent men spelplanen ser definitivt mer annorlunda ut.

Kort och gott: Jag älskar att jobba på grundskola! Älskar! Och ibland ångrar jag bittert att jag inte bytte innan.

[Texten är omarbetad 2023]

I Skolvärlden berättar jag att jag gärna vill ha med signifikanta vuxna personer i vägledningen med nyanlända elever, eller elever på Språkintroduktionen i det här fallet. När elever upplever stress är det viktigt att alla vuxna i deras omgivning ger likvärdig information – och jobbar gemensamt för att eleverna ska landa i realistiska förväntningar och (del)mål.

För tredje terminen i rad bjuder jag in till en orienterande informationsträff för personal på HVB-hem, gode män, socialtjänst etc. Förutom att förse nätverken med relevant information får jag tillfälle att etablera kontakt såväl som räta ut frågetecken. Ett av huvudsyftena med dessa stormöten är att de vuxna kring eleverna får tillfälle att rusta sig för diskussioner inför gymnasieval eller i samband med att eleverna slutar gymnasiet. Regelverket är en snårskog, och det är bokstavligen olika villkor för eleverna som kvalificerar sig respektive snart blir överåriga för gymnasiet; Har en god språklig progression respektive är parkerade på en språkplatå (”language plateau”).

Det är lätt hänt att omgivningen dras med i elevernas stress, och framförallt när alternativen inte är helt tydliga – ens för en rutinerad svenskspråkig boendestödjare, socialsekreterare, lärare eller vägledare. Här kan skolan underlätta med att tillgängliggöra informationen för studenternas nätverk, så att de i sin tur kan tillgängliggöra den för studenterna: Vet de att studenterna har bra alternativ, även om de snart är för gamla för gymnasiet, slipper de känna ett behov av att krysta igenom eleverna genom systemet. Det är inte ovanligt att välvilliga kontaktpersoner och gode män uppmuntrar eleverna att söka nationella program – eller att de till och med själva loggar in på gymnasievalsplattformen och söker åt eleverna. Ibland kan det bli intressanta misstag som ansökningar till så kallade hörselklasser och särskolans nationella program, trots att sådana behov inte finns hos eleverna.

Felval och tabbarna som de välvilliga vuxna gör i gymnasieansökan leder bara till besvikna studenter, att inte tala om merarbete för mig, då jag måste söka upp eleverna och hjälpa de korrigera ansökningarna. Vanliga fel kan vara att de gör ansökningar utanför Stockholms stad (staden undviker helst att inte betala för språkintroplatser hos andra kommunala skolhuvudmän) eller avsaknaden av introduktionsprogram. Ju fler vi är som drar åt samma håll desto mer konstruktivt blir det för eleverna.

[Texten är omarbetad 2023]